Corinda - Ljusrosa

Buck - Mörgrön

Laura - Ljuslila

Marcus - Blå

Selena - Turkos

- Såja.... kom igen nu Marcus! Du vill väl kunna gå på ditt födelsedagskalas? Om det nu blir något..

Corindas och Bucks tvillingbarn Marcus och Selena har redan blivit småbarn och ska snart fylla år igen. De lyckades med att köpa en potta, två spjälsängar och en ny säng till deras äldsta barn, Laura.

- Kom till mamma! Du klarar det, gubben.

Livet går och Corinda ororar sig inte lika mycket längre. Hon har bara varit utanför huset en gång sen hon och Buck gifte sig och började tröttna på stället.

- Vem är mammas duktiga pojke? Duu! Ja duuu!

- Gaagaa!

"Varför är det alltid jag som måste städa toaletten..." Laura muttrar för sig själv. Ända sedan hon fyllde åtta har hennes föräldrar bara krävt mer och mer av henne, som att städa toaletten och dushen. Det är riktigt äckligt.

Samtidigt har Corinda lagt Marcus för att sova och byter på Selena, som redan sovit halva dagen.

- Du är fin du... Mamma måste prata lite med storasyster nu.

- Du Laura? Pappa ska gå på en fest i kväll så du måste hjälpa mig med tvillingarna och alla andra sysslor.... kan du städa handfatet tror du gumman?   

- Vad då för fest? Hos den där "hemliga personen" som ni jämt talar om? Eller? Förresten, jag är trött på att städa. Sluta ljug för mig och berätta vem det är!

"Hur vet hon det? Har hon varit uppe hela nätterna??"

Corinda spärrar upp ögonen. Hon vill skydda Laura mot Bucks gamla familj, eftersom då skulle hon säkert rymma dit...

- Mamma, det är lungt. Säger Laura efter en stund och skruvar lite på sig. Det är okej, bara ni talar om vad som pågår... när jag blir äldre. Jag vet.

Samtidigt sitter Buck på en gunga utanför sin bror Lus hus och fundererar. Det är Lus som är värd för festen, det har inte Buck berättat för Corinda... men han vill så gärna träffa sin familj en gång till.

"Hah, hon trodde att hon kunde stoppa mig. Jag vet vart pappa är - han skrev upp adressen i deras skrivblock. Har han en hjärna?"

Laura vet att hennes mamma gått och lagt sig och cyklar mot festen. Väl där...

- Laura! Vad gör du här? Gå hem med dig!

Buck blir rasande på sin dotter.

- Pappa lyssna på mig för en sekund! Nu vet jag att jag måste åka hem igen, men jag vill bara veta vad ni döljer... det är något, och det vet jag. Det har väl inget med mig att göra? Du vet att jag älskar er.

Buck log lite, men innombords kändes det helt tomt. Det handlade ju faktiskt om Laura.

På hemvägen funderade Buck mycket. Han struntade i festen och åkte hem med Laura i stället. Det var viktigare att få hem henne säkert... hon som var så speciell...