En spökbil. T.o.m simssymbolen ser läskig ut!   

Nu känns allting bra xD  

Jaså,  nu var det ett tag sedan ni fick höra något från familjen McTuch.

Nu får ni hära vad de har att säga!   

Utkomna delar: Del 1 Del 2
Såhär läser du:
Minerva - Röd
Linn - Lila
Isabella - Rosa

Ylva - Blå

"Kursiv text" + karaktärens färg - någon tänker

- Talstreck - någon pratar

Det hade gått en dag och Minerva ville fortfarande inte riktigt förlåta sin dotter. Hon hade ju till och med dragit in polisen i det hela!

- Mamma? Varför äter Linn inte vid matbordet? frågade Isabella när hon och Ylva höll på med läxorna.

- Ja du tjejen... jag vet inte, svarade Minerva sin dotter torrt. En klump i magen höll på att växa sig större.

"De kan sitta där och ha det roligt. Nej, jag struntar i vad de gör!"

Men de bodde i alla fall under samma tak, och Minerva älskade sin dotter. 

- Du.. du.. är så självisk!

- Vad är det jag hör?? fräste Minerva. Hon ville inte bråka med sin dotter..

- Jag skulle stannat i Bridgeport! Det var tusen gånger bättre än att bo med DIG! 

- Om det är så du vill ha det, så flytta du!

- Och förresten... du ser inte klok ut.

Med våldsamma steg gick Linn till köksbordet och tog fram läxan. Minerva kände sig svag, svag av sorg.

"Hur vågar hon... till sin egen mamma! Fy, vad denna maten luktar. Är den redan dålig?"

- Varför är du ledsen Linn? Du ska inte vara ledsen! Isabella kramade sin syster hårt.

- Nä, jag vet... tack, Bells.

"Åååh vad jag är trött på det här. 'Linn och Isabella är så duktiga, de städar och är helt uuunderbara!" Härmade Ylva fånigt. Hon var sur.

"Jag älskar mina döttrar, alla förutom Ylva. Bläbläblä!"

"Jag är trött på dem. TRÖTT!"

Minerva kollade sig i spegeln. 

"Jag tror Linn har rätt. Jag ser inte klok ut. En finne där..."

Nej, Minerva blev bara arg när hon såg på sig. Så hon körde till affären och handlade något som blev ruskigt dyrt...

"Bättre! Tur att Cecilia rådde mig att köpa dem. Jag ser!"

- Mamma... förlåt...

- Tyst, gumman, sa Minerva och lade sitt pekfinger över Linns läppar. Hon log.

- Jag ska be om ursäkt. Vi ska få det bra.